Akiblogg

När man är i stort behov av en egen dator och fattig student återstår bara en sak. Ta ett sommarjobb, spara som ett svin och bygg därefter din egen dator. Och bygger man sin egen dator kan man väl kallas "nörd", eller?

Kolla att leveransen stämmer mot den långa beställnigslistan, börja att skruva....Hmmm, vilken ordning ska prylarna sättas in? Tänka, tänka....


Montera processorn på moderkortet....Du har väl jordat mot statiska spänningar? Processorn kostar multum...Akta, akta..försiktigt...


Men ska vi se, vart fanns det kylpasta?


Nu ska vi se, inte repa, hålla, jorda sig själv, tappa inte....jag har ju bara två händer. nu vet jag varför dator lådorna är så stora.....Den känns inte så stor när man monterar...eller hur?


Är det här en pillemoj eller en mollijox?


Skulle detta vara över 500 Gigg? Denna lilla?


Vi stoppar väl i de sista mollipluttrarna, kopplar kablaget och så får vi se vad som händer....


Voilá...Redan på första försöket, bild direkt. Alla fläktarna snurrar, dioderna blinkar i rätt färger. Nu är det bara att boota
 och fixa till operativsystemen och surfa loss....

Jahopp, då var sommarsemestern anno 2009 slut. Inte seglandet dock, men den blir ju mer sporadisk. det finns ju annat att blogga om men det kommer att bli glesare och kanske inte riktigt varje dag.
Jobbet jag har är av den art att jag inte kan berätta de intressanta bitarna tyvärr och de jag kan berätta är inte intressanta för utomstående.....som här exempelvis när man går på bangården och gör sina utredningar så stirrar dvärgsignalerna på en, hela tiden.  Hmmm...intressant?

När vi vaknade så var det absolut stilla. Med absolut menas här just absolut. Hav och himmel har blivit en enhet och båtarna står ut rätt från klipporna.


Och även om man nu inte är ensam i Bohuslän och måste samsas om de allra finaste platserna så vet vi ju om att det finns plats för alla och visst känner vi till ställen där vi även kan hitta en egen gömma. Men vem ska man då tjôta med?


Vem vill inte gosa på dom här klipporna?

Sorry att ni fått vänta men batterierna tog slut i datorn och eftersom sommaren kom är det bara naturhamnar som gäller. För er som inte seglar innebär naturhamn att man kastar ankare och knyter fast vid en lämplig klippa ute i havet. sen sitter man på denna klippa och beroende på tid på dygnet så badar man, eller grillar eller kollar på den fina solnedgången. Det är detta vi ägnat oss åt de närmaste dagarna.
Om ni har en föreställning om att man kan hitta sin egen ö i Bohuslän på sommaren??? Ja vad tror du?
Vasholmarna utanför Grundsund. Inte bara vi som upptäckt denna plats...

Heléne tar sig ett stärkande dopp. vattnet är absolut klart med sikt på ca sex meter rakt ner.

Det är så varmt att även skepparen tar sig ett dopp...

Sol och svaga vindar. Det luktar naturhamn även nästa natt. vi kastar loss från Utkäftens trygga klippor och sätter kurs mot Marstrand för att inhandla något grillbart. I Marstrand är det en kakofoni av flytetyg. RIB båtar med mer eller mindre erfiaret folk med mer eller mindre koll på väjninggsregler och fart bestämmelser. Tyskar i biffiga farkoster, Polacker i inte lika biffiga farkoster, Norrmän och Holländare trängs med vanliga svenska barnfamiljer. Heléne hoppar iland medans jag snurrar omkring därute. Efter bunkringen av grillbart sätter vi kurs mor Vannholmarna norr om Marstrand. Det finns öar med samma namn söder om med en helt annan historia. (läs om de två systrarna på Vannholmarna)

Vi hittar en kanonplats. Det är vrålvarmt i sittbrunnen men bara17 grader i vattnet. Vi solar, slappar och ljuger med båtgrannen som kommer in med en nyare version av vår båtmodell. Han ser lite skeptisk ut när Heléne berättar att vi nyss kommer från Ystad. Själv har han masat sig upp till Smögen på två veckor och hukat sig från alla oväder.

Vi grillar marinerad karré och champinjoner som serveras tillsammans med en sallad (rödlök, nektarin, basilika, tomater och riven plocksallad, och ett glas Cabarnet i solnedgången.

Vår båt "Bubbla" i mitten och Marstrand i bakgrunden

Återigen vaknade vi till ihållande regn. Eftersom vi inte hade några "måsten" kurade vi kvar under kapellet och i ruffen med en god bok och småsurfande på datorn. Framemot ettiden slutade regnet plötsligt och då blev det fart i hamnen. comforten innan för oss ville iväg, liksom Sunwinden framför som vin knutit i. Och är ligt talat kunde vi Fotö sedan tidigare år så vi gav oss iväg vi också.
Segling var det inte tal om utan fullständigt plattvatten. MD 11:an puttrade på och vi mötte en bekant  (Edwardssons)utanför Kalvsund på väg söderut. Vi vinkade men vet inte om de såg oss . Båten gick dock inte att ta miste på.
Kvällen var lugn och fin så vi började fundera på en naturhamn som omväxling i dieten av marinor. Utkäften fick det bli i SMS-samråd med Bonasia som åter var i farten, nu med nytt kvinnofolk ombord. ;-)
Marianne skulle som bekant jobba så i stället mönstrade Anna på.
Vi käkade tonfiskbiff med sallad och chili-limesås och avslutade kvällen men lite småprat i den absoluta stillheten när soen gick ner. Nu börjar de mysiga Augustikvällarna.

Här är ett tips från mina ursprungstrakter. Om man inte kan bli världsmästare i störtlopp, formel 1, starbåtssegling m.m. så finns det fortfarande möjligheter i andra väl så aktade grenar. Bara att sätta igång att träna:

http://www.savonlinnafestivals.com/ru_index.htm

Dagen började med ett ihållande regn. Ett regn som till synes bara ökade utan ände. Det lät som om någon stod på bryggan och sprutade med tre vattenslangar rätt på båten samtidigt som man klämmer på strålen med tummen.
Vi gick ett varv i stan iförda fullt sjöställ men då skulle alla, alla på Hönö ha lunch. OK, de får väl behålla sina T-shirtar till reapris till nästa säsong. Vi tog lunch vi också.
Sen SMS:ssade Bosse på Dizzy (en bekant Albin Deltabåt från Kungälv) att de (Bosse och gunilla) var på väg till Läesö men skulle först avvakta på Fotö över natten. Lite motigt var det att rulla ihop det genomblöta kapellet men besväret övervägs av det trevliga i att träffa sina vänner. Vi tuffade de enockenhalv sjömilen till Fotö.
På Dizzy träffade vi även Karin med familj(Bosses syrra) som vi inte sett sedan typ tre fyra somrar sedan samt  Gunillas föräldrar som ju bor på Hönö och tagit sig över bon för att kolla läget.

Vi önskar Dizzy med följe en trevlig resa till Laesö. Själva ska vi leta upp något i Bohuslän som kan vara en värdig semesteravslutning.  

Fundering: Om man avbildar Fotö grafiskt, är man då en fotögraf?  

Solen sken när vi vaknade efter en god natts sömn. Lerkil är raka motsatsen till larmet inför VM på Getterön. Inte ens gubben i kontainern besvärade oss. Vindarna var ostliga och vi satte segel omeddelbart. 'stundtals gjorde vi uppåt sju knop i halvvindarna och sjögången var obefintlig efytersom det blåste från land.

Nu började det bli såpass med båtar igen att vi måste hålla koll på trafiken. Det kan man inte säga om våra sydligare farvatten precis....

Idag blir det inga bilder eftersom det inte hände något speciellt. Om ni vill veta hur en Maxi 95 ser ut när den seglar, klicka på denna länk: http://web.comhem.se/~u31141954/index3.htm  Klicka sen på en av de mindre bilderna med en lutande maxi. Så var det idag oxo.....

Seglingen var mycket behaglig och rolig men nånstans måste vi ju sova. På Hönö huserar ju lite bekanta personer så vi ringde våra vänned där. Tyvärr var de också på seglats (båten Ebba) och låg på Väderöarna. Vi  fick erbjudande om att låna deras plats vilket vi inte tackade nej till. Kan man inte umgås med sina vänner så får man väl utnyttja dem ;-).

Sen kom regnet och vi käkade lax och sallad under kapellet. Kvällen avrundades med en av grabbarnas kvarlämnade kvalitetsfilmer.

Glömde nämna att när vi passerade Onsala hörde vi någon ropa...fooore.....och därefter dunsade den största golfboll vi någonsin sett ned i närheten av farleden. Att det bor många stora personer och potentater på onsala, det visste vi men inte att det var bokstavligt menat. Denna golfare måste vara gigantisk...  
http://sv.wikipedia.org/wiki/Onsala_rymdobservatorium

Vi konstaterar att seglingarna sker långt ute till havs, långt från publik. Vi kan Getterön nu och eftersom våra vänner dragit vidare gör vi det också åt vårt håll. Vi tuffar ut och det är lite skvalpigt fortfarande efter två dygns stormande. Därute ca tre nautiska mil ut ser vi en svärm Starbåtar som kör träningsheats utmed den tänkta tävlingsplatsen. Gummibåtar och RIBbåtar far om kring och frustar ilsket med hästkraftsstinna utombordare. Vi tuffar nonchalant förbi med vår dieselstånka i sex knop.


Vi märker snart att det är mycket strömt. Strömmarna syns mycket tydligt på vattenytan som avgänsningar. tuffar vi på den västra sidan är det nästan en knops motström och tuffar vi öster om fåran får vi medström och ökar med nästan två knop. Detta fenomen är dock vanligt på Kattegatt. Smart för seglare att utnyttja dock. Det här är ju Pelles hemmavatten, borde ju vara en klar fördel för honom trots hög ålder.


Efter fem timmar kommer skymningen och vi seglar in till Lerkil, en hamn vi inte besökt förut faktiskt. Vi  hittar en bra plats och vinden dör totalt. det blir en stilla kväll.


Efter middagen tar vi en promenad i omgivningarna och vi fick en svår chock.
Tomten slutade vi ju tro på i sexårsåldern och alla andra gubbar som vuxna skrämmer barnen med. Gubben i brunnen och gubben i kontainern inkluderat.
Vem får vi se.....Uähhhh... gubben i kontainern kliver plötsligt upp och blänger ilsket. Han finns alltså.....Det finns alltså substans i alla varningar om att lek inte i en kontainer för då kommer gubben och tar dig, luta dig inte över brunnskanten för då....är du inte snäll så kommer.....och nu kommer han alltså. Hur ska vi kunna sova efter detta.

Bank, bank, bank....Nej nu kommer han....äsch det var bara hamnfogden som ville ha platshyran...puuh
OK, är det tomt i bloggen framöver så vet ni vad som hänt....

Ja, då var samvaron slut för den här gången. Marianne på Bonasia måste åter till jobbet. Sannolikt träffar vi på dem igen på någon helgsegling. Bubbla, det vill säga aki och Heléne fortsätter semestern på egen hand. Vi tar farväl vid fäjeläget på Getterön och det sista vi ser är håkan som höjer sina händer i den numera välkända magiska gesten när Starbåtarna surrar framför färjan som ilskan blomflugor....(de gryniga bilderna beror på stark förstoring med mobilkamera) 

Vi vaknar till en strålande dag. Den hårda vinden har mojnat och det blåser kanske fem-sex sekundmeter. Hamnen är full av adrenalinstinna seglarlegender och meriterade sailors. Det fejas, putsas, viks segel, lyfts, hissas, hojtas, backas, surras, snurras...

Kranföraren svär över närgångna turister och nyfikna....


Fok börjar peka...kolla där...det är ju Pelle. Dä är han legendaren i egen hög person....


På kajen ropas det på Brasiliansk portugisiska, svärs på Irländska, skämtas på Finska och nya Zeländska, Fransmän och Italienare gestikulerar med oförstående Schweizare medans Tyskarna studerar manualer och atmosfäriska rapporter... visst är det VM på gång.

Eftersom det sjunker fartyg därute så ligger vi still och då är det väl läge för lite underhåll på båten. De gamla winscharna har gjort sitt och det är dags att byta.

Först river man ner inredningen, taklampor, pappershållare, ventiler, lister m.m.


Sen börjar man att skruva på den gamla Winschen. Meter systemet?? Nej självklart är det tum som gäller på en sjuttiotals winsch men som av en händelse har skepparen även tumsystemets insexnycklar....
 

Här är själva anledningen till bytet. Materialet har helt enkelt utmattats och kuggarna har gett med sig av trycket. Bitar av kuggarna har följt med in i själva maskineriet och hamnat emellan så att winschen har låst sig. Det finns metallfragment i fettet. en winsch som låser sig är direkt farlig om det händer under en kritisk manöver och man inte är beredd.....

Bara att byta alltså....



När de sista resterna av den gamla winchen tas bort tvättar skepparen rent med T-sprit så att allt gammalt kläggigt fett och tätningsmassa kommer bort.
I ett kritiskt skede välter T-spriten och gissa vart spriten hamnar....?? Jo självklart på skepparens kokta tår....(se tidigare blogg på http://aki.bloggagratis.se ) Nåväl de är numera vär desinfekterade ;-)


Innanmätet på den nya skönheten på plats sedan de gamla hålen tätats med epoxi. vist är hon fin?


Hä är härligheten i sin fulla prakt. Surrar som en katt åt båda hållen. Men, men den andra winchen krånglar...Det visar sig att skotmataren till selftailingfunktionen är för stor...en felleverans helt enkelt...jag får nöja mig med en ny winsch tills efter semestern.....Nåväl det var i alla fall den trasiga winschen jag bytte först som tur var. Får väl segla för styrbords halsar resten av sommaren då.