Akiblogg

Det var förfärligt vad det regnade. Det kom ihållande i över ett dygn. prasslade på vårt kapell oavbrutet medans vi kurade i Almösund. Dagarna fördrevs med att skruva i de där skruvarna som lossnat, nytt ankarfäste m.m
På söndagen tittade dock solen fram och vi kastade genast loss.
Efter synpunkter på att skepparen vid signifikant solsken brukar använda bandana (skarf) på huvudet har denna bytts ut mot en gubbhatt. Jag vet inte vilket som är bättre men båda förhindrar hjälpligt att öronen blir knapriga som bacon... Döm själva...

Scarfen är bekväm att stuva och sval i stark värme. Hatten...är en hatt...nåväl, nu kan man ju välja.

I Kyrkesund är trafiken intensiv. Det är en Europaväg. framför oss vimlar det av utlänningar såsom Danskar, tyskar, Norrmän, Finnar, Engelsmän, Holländare, Polacker....


Vi ankomst Skärhamn konstaterar vi att det finns mycket plats att välja på. Hjerparna på Bonasia hade dock redan lämnat båtlivet för släktrelaterade affärer. Vi får väl fika på egen hand i kvällssolen...

Heléne gôttar sig med en kopp nybryggs kaffe...

Skepparen var tvungen att uträtta en del akademiska ärenden i stan och rickard och Simon kom på besök (levererade tillgång till bil). Medans jag jobbade i stan botaniserade de övriga i skärhamns rika utbud. Grabbarna åkte hem igen på kvällen. Heléne noterar även att vår granne hittat till hamnen med sin skuta...

Dagen efter, runt hörnet från Skärhamn möter vi Maxi 95:an Ebba, kära gamla vänner från tidigare eskadrar. De är på vär till Grundsund så efter en kortare hälsning drar vi åt olika väderstreck....

Ebbas snygga akter...

Ca fem minuter efter kommer Hannes (son till Ebbas besättning) i sin egen IF båt...Vi vinkar och han vinkar tillbaka med mekaniska ryck på handleden. Undrar om han egentligen fattade vem som vinkade och varför. vi har ju inte setts på några år....

Hannes...

Vi tar sikte på norra Dyrön för Henrilk (en av mina svågrar) aviserar att de ska dit och bada. En kvart efter att vi lagt till kommer en välpolerad Nimbus 22DC insurrandes med bekant besättning...



Henrik, Fia (med magen) och Molly förgyller vardagen med ett besök.

Molly som drömt om gummibåt får en högtidsstund innan käket är klart.
 

När man promenerar på Dyrön måste man vara försiktig. Skyltar finns överallt som varnar för Tanter som nyper en i baken om man inte ser upp:


Och inte är Dyrö innevånarna så mycket snällare mot Badgästerna heller, utifrån detta anslag att döma som satt på en sopkontainer:

undrar om badgäster återvinns eller är det ren kompost?


Som tur är är båten full av leksaker. Vad är en talande Barbie eller nya Hello Kitty tillbehör mot en sunkig sliten, saltig sjörullad båtkudde? Molly har sinne för kvalitet och mode.

 

Från Grundsund tänkte vi att Skärhamn skulle bli en travlig plats att lägga till vid. Vi krånglade loss den stora RIB-båten som lagt sig på utsidan. Det var en festprisse som kom dagen innan och sa att den skulle vara borta kl 09. nu var klockan 10:50. Vi lade den utanpå en fiskebåt :-). Hämtas senare vid Doggers Bankar....kanske?

Nästa genast började det att regna. Vi hade svaga nordliga vindar och båttrafiken var tät som vid Tingstadstunneln.

Skärhamn var smockfullt, alltså Smock-fullt. Med tanke på väderutsikterna för natten och de aviserade hårda vindarna såg vi inte någon anledning att stanna där och ligga dåligt när vi hade en betald bra hamnplats på dryga timmens avstånd. Vi stack till vår hemmahamn Almösund. Regnet ökade på.

Båtgrannen stack fram huvudet under kapellet när vi lade till. 

Bildkälla DMI.

  

Det vankas oväder enligt prognosen. När vi vaknar i Hasselösund är det emellertid varmt, vindstilla och sol. I pulpiten sitter det en GP fastklämd. En trevlig sak de börjat med i takt med konkurrensen om "kunderna". Trevliga hamnvärdar oxo. Hasselösund är klart underskattat. Man har tillgång till Smögenbryggan men slipper brölet från nattlivet, man har tillgång till affär utan Kungshamns oljeimpregnerade vatten och trassliga ankarlinor och det finns hyfsat sanerade toaletter, nåt som både Smögen och Kungshamn saknar.
Efter att ha bunkrat vatten och snackat lite med våra skönsjungande grannar så kastar vi loss. det blir motor då det är bleke, fullkomlig bleke....

Position Brofjordens angöring = Bleke....

Vi passerade sakta genom Gåsöarkipelagen och konstaterade att det i Grundsund nu erbjuds gästhamn på båda sidor om viken. Det blir en helt fantastisk kväll i solnedgången men trevliga båtgrannar....En gammal Malö 40 och en ny Elan 34:a på varsin sida...


Skepparen konstaterar att det finns viktiga nyheter att ta till sig i kvällssolen. Nu kan man injektera hormonet melanin i kroppen och på så sätt bli brunare....Var det inte Michael J som använde blekmedel för att nå motsatsen? Vi som är grisrosa då? Ska vi bleka eller injektera? Nej, det är den perfekta färgen, toppen av evolutionen.

Det blir helt fantastiska färger när solen börjar att sänka sig mot horisonten. Vi kör en liten gummibåtssafari i kanalerna, en idé vi inte är ensamma om.

Sjöbodarna har gått upp sedan inspelningarna av "Saltön" började sändas i TV. Överallt ser man turister med "Saltö" kartor pekandes på gränder och byggnader som exponerats i TV.....Ett par tre millar så är säkert denna brädhög din....

Bovallstrand var precis så spännande som det låter. Vi var där för 18 år sedan. De har fått en ny flytbrygga och hänvisar gästbåtarna till utsidan. Därefter kör de med sina snipor så fort de orkar fram och åter för att skapa så mycket svall det bara går. Bo-Svall-strand...
Nåväl solen skiner och vi kastar loss. I Sotenkanalen hinner vi ikapp ett tyskt segelskepp som mösar fram i 2,5-3 knop. De tutar på brovakten men eftersom de kör så sakta måste bron stängas så att de väntande bilarna inte rostar fast....


Bakom det långsamma tyska fartyget har vi gott om tid att studera den fina bergväggen...


Väl framme i Hasselösund tar vi en promenad på Smögenbryggan, käkar glass och vad man nu gör i solen på Smögenbryggan. Tillbaka i sittbrunnen på kvällen mumsar vi på nyrökt makrill och ett glas svalt vitt till...

 

Simon måste iväg och jobba. Någon måste se till så att vi gamla får pension och gott bröd att äta. Eftersom det är trafikavbrott i Skee för motorvägsbygget till ett land utanför EU så får Simon åka buss. Det var väl skoijjigt Simon?? Kul att du ville och kunde vara med oss en liten stund.

Vi andra trängs med Norrmännen i Strömstad ytterligare en natt...

Det blåser nästan ingenting och vi går till Resö via Daftö ränna. Nicklas får uppleva åtminstone lite segling in till Resö. Vi  sticker till Anderssons (Aki´s Svärföräldrar, Helenés mor och far) som håller residens på Resö camping. Nicklas och Rickard som aldrig sett en dagstidning är ortoligt fascinerade av att ett papper kan berätta så mycket om världen utanför segelbåten.

Rickard och Nicklas lämnar sjölivet och tar tåget från Ööverby hem till civilisationen. Det är mer fotboll som hägrar. Tack Rickard och Nicklas som berikade vår tillvaro i segelbåten.

Under tiden har skepparen ombord utvecklat onda ögat. En infektion blir värre och ögat både kliar och värker.

Skepparen har på sig solglasögon natt som dag vilket ger ett lite kufiskt intryck. Svärfar Leon skjutsar skepparen till Strömstad lasarett. Efter en kvart (endast) kommer en mycket stram läkarinna in på rummet och presenterar sig: "Åsa, Jaha, vad har vi för besvär här då???" Jag förklarar ögats status, Åsa lyser i ögat och konstaterar- Infektion, jag skriver recept på salva. Närmaste utlämningsställe är Norby" Sen gick hon. Ehhh, var vi klara eller kan vi gå?? Syster i korridoren försäkrar att vi kan gå och att det stämmer att närmaste apotek är vid Norska gränsen-Norby. Nåväl, vi provar nya motorvägen och JA, jag fick min salva.´

Jag kan berätta att vi träffade bekanta Kjell och Birgit i sin Cenit i Resö hamn. Kjell satt på däck och ondgjorde sig över maneter som geggar ner linan till det automatiska ankarspelet och därefter luktar rutten fisk. Jag noterar att Kjell har ett präktigt förband på ena foten och går som en höna som värper för stora ägg.

Han berättar att i sin iver att hjälpa grannbåten som skulle lägga till så hoppade han över på en fiskebåt och såg inte en spänd vajer. Han landade på den med hela kroppstyngden och bara fötter---Som sagt, jag är glad att jag bara har ett infekterat öga....

Kvällen på Resö avslutades med Boule.

På morgonen är det mulet och vi kastar loss. Snart kommer ett envetet regn som håller i sig hela dagen. Vi tar oss ner till Bovallstrand. Här har vi inte varit sen innan Simon föddes, det vill säga 18 år sedan.

solglasögonen härledes till infektionen och inte till det starka solskenet som ju saknades under dagen.

En första vy över Bovallstrand....

Trevligt att vara i Bovall igen men korvbrödsgubben gillar inte att det fortfarande regnar...

  

Efter Grebbestads dunkande i huvudet var det skönt att kasta loss och hissa segel. Vi seglade läns och slör med gummmijollen på släp och gjorde 6.3 knop över grund. Nåja, lite medström.
Fantastisk segling och på kosterfjorden fick vi vika för några friska pojkar som struntade i seglen och rodde för glatta livet under stänga blickar av sina överordnade. Kustjägarna var ute och skulle avlägga mandomsprovet...

Blivande Kustjägare kämpar om att få sin basker.

Vi seglade ända in i strömstad och hittade så småningom en plats. Inte lätt det där nuförtin.
På morgonen anlände Simon och Rickards polare Niklas med tågbussen. Vi kastade genast loss och lade oss i naturhamn innanför Öddö. Runt tjugo grader i vattnet och inga maneter....
Det låg sjutton båtar. En förde svensk flagga, gissa vem...

Norsk flagg öööööverallt...

Simon utnyttjar ledigeten tillsammans med Rrickard och Niklas, och nej de har inte kommit från Blekinge...


I suppose it is sop-påse? Sopor from the port = Sopport, sop-marine?

Efter morgonritualer med hoptrasslade ankare är det dags att återvända till Strömstad för att lämpa av Simon som ska iväg och jobba igen. Vi fyller honom med mammas mat...

och ja...grabbarna har cola i glasen...

 
och inte kan man käka i fred heller utan att behöva känna sig iakktagen. Grannbåtens hund njuter av dofterna från vårt matbord, eller möjligen kelar han med den fina Harken winchen.

Vi sommnar till de falsksjungande trubadurerna och de halvkassa coverbandens bröl i fjärran men innan dess rycker sjöräddningen ut med blåljus. Det blåser ju kring femton tidvis och det brukar en del ha ont av...tur att det finns någon att ropa på i de lägena.....
 

Vi vaknade till tät dimma, eller duggregn eller vad man nu kallar en mycket blöt atmosfär där vattnet kondenseras direkt på kroppen eller det material som står i vägen. Efter en rask frukost beslutar vi att lämna Björnryggen för civilisationen och tuffar in till Grebbestad. Vädret fortsätter till eftermiddagen då vi passar på att bunkra.
Vi har inte varit här på många år men vi konstaterar att ingenting har hänt sedan sist förutom att hamnavgiften nu är astronomisk i förhållande till utdelning. 260 spänn...
Det hindrar dock inte drivor av Norrmän att förstöja på de mest fantasifulla sätt i allt som går att knyta något i. Vi är i alla fall inte ensamma.

Heléne filosoferar över en kopp hett kaffe i väntan på shoppingläge.

Korvbrödsgubben gillade heller inte hamnavgiften men vädret börjar bli bättre...

Vi hade hört att våra vänner  Björn och Sara skulle finnas i närheten av Grebbestad och tog oss genom Soten upp norrut. Senare visste vi att de var i själva Grebbestad. Det fanns en hake dock. Det var GT karneval och vi ankommer ca 17:30 till en gästhamn i Bohuslän.  Gissa om det fanns bra med plats?

Två minuter innan tilläggning börjar det dessutom att regna så vi måste baxa fram sjöstället. Mellan regndropparna flinar bautastora akterspeglar från gigantiska Norska slagskepp, Tyska semesterplattformar modell hangarfartyg och en och annan Dansk wienerbrödsveranda i flytande form.

Det kunde finnas en plats för ett litet svenskt plastskrov ytterst på flytbryggan. Med tanke på väderprognosen avstod vi och tog oss tre distans till Björnryggen (syd Otterön).

Björnryggen erbjuder en kalashamn i form av en av istiden (förra) skapade naturlig stenkaj, djupt ända in. Stället känns igen av de karaktäristiska stenstoderna som är lika mystiska som de på Påskön. Forskarna söker fortfarande förklaringar men har inte enats om teorierna. Mest sannolikt är teorin om Aliens (Grebbestadianer)

Om någon undrar varför sjömän eller sjörövare ibland bara har ett ben så beror det på att en Grebbestadian troligen slitit av det andra och offrat den till Gudarna som en varning. ”Den som kommer hit får sparken”

Ha, haaa, vi har högre mast än norrmännen (ett tag)

Var är Rickard??

När vädret blev bättre lurade vi ut våra vänner Björn och Sara som troligen inte hade något emot att lämna livet och ståheijet inne i Grebbestad med mer eller mindre övertända billiga coverband…

 

Sol och starka vindar, vi ligger kvar och goonar oss.

Korvbrödsgubben är nöjd över detta beslut....

Ursäkta för den sporadiska rapporteringen. Batterierna tog slut innan vi nådde civilisationens utkanter...

Vi fastnade på Stegelholmen (norr om Kungsviken) ett par nätter. Dels var stället riktigt trevligt på alla sätt. Även fästingarna tyckte om platsen (och oss). 
Först var vädret alldeles för bra för att fortsätta. Stark värme och sol innebär att man vill bada. Sen blev vädret dåligt(regn) och då är det inte kul att segla. Vi stannade kvar och läste ut lite böcker m.m.
Sen kom kombinationen vind och sol. Vi kastade loss tråcklade oss ut via strömmarna bland tyskar, tyskar, danskar och någon enstaka förvirrad svenskbåt. Vi hade en skaplig segling upp till Kungshamn (Gravarne).

Vi har nog inte legat i Kungshamn på ca fyra år. De mysiga slitna traktordäcken på algtäckta stenmurar var eratt med nytt tryckimpat trä, gästplatserna var tydligt angivna och hamnbyggnaden var renoverad, men....

Man ska erlägga hamnepengen i automat nuförtin (tyvärr är korten slut, kontakta Hamnevärden). Hamnefogden förklarade uppgivet att alla passerkorten till toa och dusch var slut trots deponi på 100 kr. Ska man pinka får man kontakta Hamnefogden. Samma gäller dusch. Han tänkte dock gå hem klockan 22 så vill man pinka därefter får man väl inprovisera, eller skaffa en båt med toalett (ett alternativ vi gjort i förebyggande syfte).

Nåväl, hamnefogden släppte in oss till duschen som ju faktiskt var relativt fräsch men vattenregleringen är förprogrammerad. Temperaturen är fjösig, varken kall eller varm och mängden vatten innebär att användaren får jogga runt i utrymmet för att bli blöt.
Intressant fenomen det här. Vem bestämmer vad som är lämplig temperatur för svenska, tyska, norska, danska, engelska sjöfarare?Är det en EU myndighet? Socialstyrelsen? Folkomröstning? Någon har ju tagit ett beslut, väl genomtänkt. Temperaturen i Kungshamn skall vara fjösig--var god säkerställ aktiviteten.

Dags för rakning--trodde jag. I stället för speglar har man i det nyrenoverade hygienutrymmet satt upp polerade plåtskivor. Dessa är sannolikt polerade med 80 papper för detaljupplösningen är samma som skugga. Skäggstrån går inte att urskilja i figuren som presenteras på plåtskivan.
Alla som sett mig skäggig vet att mina skäggstrån är synnerligen urskiljbara även för en starrdrabbad pensionär.
Rakningen får skjutas på framtiden...

Nu på morgonen regnar det. vi är vanklemodiga, ska vi fortsätta eller stanna kvar i Kungshamn....Vi får se vad det blev.

Vi satt fast ett par dagar i enorma åskstormar. Starka vindbyar från godtyckligt vädersträck och knallar strax ovan masten. Bäst att rädda elektroniken och läsa i fotogenlampans sken.

Nåväl, energin i atmosfären jämnar ut sig. ca 25 båtar hade varit i sjönöd enligt hörsägen på bryggan. Vi kastar trotsigt loss efter svår hamnröta och tuffar i ytterst svag medvind uppåt innanför Orust. Det är grymt varmt.

Vi bränner lite axlar (inte propelleraxeln) inte så farligt men det är tillräckligt för att reta lillbrorsan där hemma som tvingas jobba inomhus.

När vi fått nog att kryssa mellan norrmän och tyskar och en stackars svensk så lägger vi till vid Stegelholmen väst Hjältön. Rickard är först i...

20 grader i vattnet och gummibåten måste inspekteras, OK då, jag offrade mig jag med.

Efter studentfirande hade jag förmånen att kunna koppla av med en god 24 timmars segling. Starten gick för vår del vid Skallens fyr vid Marstrand. Vi seglade Bonasia. Förutom skepparen Håkan och jag själv (Aki) hade vi vår gode vän John och den tungt rutinerade seglaren Stefan med ombord.
Starten var odramatisk men vinden relativt kall. Vi seglade upp via Hållö, in via Islandberg innanför Orust och Tjörn, vidare förbi Älgögavel ner till Måvholmen norr om Björkö och tillbaka till skallen via Sillesund. Vi hade god fart tills vi gick in bakom Orust. Där dog vinden stundtals på natten men tur var väl det eftersom styrkedjan kuggade ur. Se mer om detta på kompisbloggen http://bonasia.blogg.se . Där finns ju även bilder på mig i en helt annan omfattning...


Håkan får förklara flera gånger för Stefan hur 24 timmars fungerar...
frågan är om det hjälper?


Vad är den här tampen till för? den sitter ju fast!


Nu börjar det bli lite fart på pråmen...sätt an akterstaget lite till tycker John...


Full sula...


Gratia försöker ramma oss men hade inte en chans,
Håkan manövrerar undan som en furie...


Stefan får Bonasia att kränga under den stoa påfrestningen....


Plotter??? Näe jag är skeptisk, hur skulle man kunna värma knäna med en sådan?

Se kompletterande uppgifter till storyn på: (http://bonasia.blogg.se)

Det närmar sig sjösättning. Det är lite kyligt men inte värre än att det går att måla....
Styrbord kind....


En vacker akter?


Svärmor bjuder Heléne på fikabröd....mums! Nybakat?? Dum fråga...!


Vi smakar väl på kaffet allihopa då...


Mätt....vem orkar jobba nåt nu?

Vintern håller oss fortfarande i sitt grepp. Någon segling lär det inte bli i våra vatten de närmaste veckorna om inte något dramatiskt inträffar. Det går dock att roa sig på andra sätt...
Man kan ju promenera i farleden. Här är BB pricken NV om Albrektssund...


Färjeleden är fortfarande seglingsbar men i övrigt kan man promenera fritt runt Marstrand...


40 åriga herrar roar sig med brädåkning på Västkustskt vis i väntan på wakeboard säsngen. Är det någon som tror att moppen är trimmad?


Solen bryter fram och bländar oss via den tjocka isen som täcker allt i landskapet...


Dags för lite fika i all enkelhet...


Ensam och övergiven?


Nordenskjölds båt fast i ismassorna?


Havet är totalfruset. Global uppvärmning? Så här fruset säger ortsborna har det inte varit sedan mitten av 80 talet...