Akiblogg

Simon måste iväg och jobba. Någon måste se till så att vi gamla får pension och gott bröd att äta. Eftersom det är trafikavbrott i Skee för motorvägsbygget till ett land utanför EU så får Simon åka buss. Det var väl skoijjigt Simon?? Kul att du ville och kunde vara med oss en liten stund.

Vi andra trängs med Norrmännen i Strömstad ytterligare en natt...

Det blåser nästan ingenting och vi går till Resö via Daftö ränna. Nicklas får uppleva åtminstone lite segling in till Resö. Vi  sticker till Anderssons (Aki´s Svärföräldrar, Helenés mor och far) som håller residens på Resö camping. Nicklas och Rickard som aldrig sett en dagstidning är ortoligt fascinerade av att ett papper kan berätta så mycket om världen utanför segelbåten.

Rickard och Nicklas lämnar sjölivet och tar tåget från Ööverby hem till civilisationen. Det är mer fotboll som hägrar. Tack Rickard och Nicklas som berikade vår tillvaro i segelbåten.

Under tiden har skepparen ombord utvecklat onda ögat. En infektion blir värre och ögat både kliar och värker.

Skepparen har på sig solglasögon natt som dag vilket ger ett lite kufiskt intryck. Svärfar Leon skjutsar skepparen till Strömstad lasarett. Efter en kvart (endast) kommer en mycket stram läkarinna in på rummet och presenterar sig: "Åsa, Jaha, vad har vi för besvär här då???" Jag förklarar ögats status, Åsa lyser i ögat och konstaterar- Infektion, jag skriver recept på salva. Närmaste utlämningsställe är Norby" Sen gick hon. Ehhh, var vi klara eller kan vi gå?? Syster i korridoren försäkrar att vi kan gå och att det stämmer att närmaste apotek är vid Norska gränsen-Norby. Nåväl, vi provar nya motorvägen och JA, jag fick min salva.´

Jag kan berätta att vi träffade bekanta Kjell och Birgit i sin Cenit i Resö hamn. Kjell satt på däck och ondgjorde sig över maneter som geggar ner linan till det automatiska ankarspelet och därefter luktar rutten fisk. Jag noterar att Kjell har ett präktigt förband på ena foten och går som en höna som värper för stora ägg.

Han berättar att i sin iver att hjälpa grannbåten som skulle lägga till så hoppade han över på en fiskebåt och såg inte en spänd vajer. Han landade på den med hela kroppstyngden och bara fötter---Som sagt, jag är glad att jag bara har ett infekterat öga....

Kvällen på Resö avslutades med Boule.

På morgonen är det mulet och vi kastar loss. Snart kommer ett envetet regn som håller i sig hela dagen. Vi tar oss ner till Bovallstrand. Här har vi inte varit sen innan Simon föddes, det vill säga 18 år sedan.

solglasögonen härledes till infektionen och inte till det starka solskenet som ju saknades under dagen.

En första vy över Bovallstrand....

Trevligt att vara i Bovall igen men korvbrödsgubben gillar inte att det fortfarande regnar...